
Goaste gullungen blir 8 månader idag.
Vårt lilla solsken som alltid förgyller vår tillvaro har idag varit riktigt ledsen och gråtit hysteriskt i omgångar. Dumma tänder som aldrig vill sluta göra ont! Men några leenden har vi allt fått sett ändå.
Förutom tänderna som spökar är han sitt vanliga lilla solsken som skrattar hjärtligt åt mycket, särskilt storebror.
Kryper inte (än?) men lägger ena benet bakåt och ramlar över på mage över det andra. Kanske är det på gång, vi får se. Annars är det mest intressant att stå. Mamma eller pappa ska hålla kring midjan eller i händerna för att hålla balansen. Styrkan i benen finns ju där men det är långt till att stå själv.
Vidargos gillar all mat vi ger honom, förutom mosad banan…så det låter vi bli.
Vi har ingen vägning på BVC men testade att väga här hemma och då blev det prick 10 kilo. Undrar om det stämmer? Känns i alla fall så!
Han jobbar hårt med att lära sig ljud, det är mycket bababababäbäbämämämämä osv.
När jag pussar i luften åt honom smackar han gärna tillbaka på sitt lilla vis.
Att banka med leksaker eller köksredskap är favoritlek och att dra i brorsans oklippta hår…
På skötbordet tar han gärna en liten handduk och drar upp över sitt huvud. Sen tittar han fram och skrattar när jag säger tittut.
Mysigaste gosigaste lillsmurfen, tiden går alldeles för fort!
